När man börjar bli sliten och känner obehag är det lätt att göra mer saker för att slippa känna efter. Man tar på sig ännu mer jobb och uppdrag, kanske tränar hårdare och sysselsätter sig själv onaturligt mycket. Det är nog sällan något man tänker på utan det sker ofta utan att man själv lägger märke till det. Det känns för stunden klokt och helt rationellt.
Jag personligen gnäller inte så lätt när saker är svåra eller jobbiga. Jag biter istället ihop och kör och lägger hellre i en extra växel. Det är ibland en väldigt bra egenskap som jag gärna använder mig av. Men det finns stora risker med den typen av reaktioner. Det har många gånger lett till att jag inte lyssnat på kroppen när jag behövt återhämtning och vila exempelvis. Det beteendet ledde efter många år till utbrändhet. Vissa människor isolerar sig istället när de mår dåligt och gör sig ännu mer inaktiva än vad som är hälsosamt. Det är en balansgång.
När man känner sig sliten så borde man många gånger göra precis tvärtom vad kroppens egna impulser säger, och det gör det hela mer komplext. Men man ska ta det på allvar oavsett personlighetstyp. Är man som jag tycker jag att man ska ifrågasätta sin situation, försöka hitta tillfällen att ”möta” slitenheten och att tillåta sig att varva ner. Inte ta på sig mer jobb och aktiviteter. Det hjälper bara kortsiktigt och är en farlig metod i längden. Är man tvärtemot min personlighet sådan att man börjar isolera sig mer än tidigare kan det vara viktigt att göra saker där man träffar människor och gör saker man tycker är roliga för återhämtning.
Sånt här är svårt eftersom vi alla är olika. Mitt resonemang belyser bara en bråkdel av problematikens helhet. Men jag tror att det är viktigt att belysa problematiken, för att du och jag ska förstå och ta reda på hur vi själva fungerar och reagerar.
Vill du boka mig som föreläsare? – Jag berättar om mitt entreprenörskap som ledde till en utbrändhet som 21-åring, hur jag tog mig ur det och alla insikter och lärdomar jag fått. Emanuel@emanuelnilsson.se 0768 844 827
