Jag har tänkt på en metafor den senaste tiden som jag vill dela med mig av:
Jag har en Ferrari som jag inte fullt lärt mig köra än. Det jag menar är att jag har en drivande motor inom mig som var för kraftfull för mig att hantera. Därför kraschade jag, 21 år gammal. Jag blev tvungen att träna mig mentalt för att hantera mina drivkrafter för att lära mig att trycka och släppa på gasen vid rätt tillfälle för att kunna ta kurvorna rätt.
Jag tror vi alla har kraftfulla motorer inom oss som vi i mer eller mindre utsträckning utforskat. Vissa tror sig fortfarande ha en Fiat-motor. Kanske för att Ferrari-motorn är monterad i en Fiat. Eller för att man inte kollat tillräckligt noga på sitt fordon. Eller att man dömt sin bil efter lacken. Eller kanske inte vågat ta bilen till en racingbana för att testa.
Vissa av oss måste lära sig att hantera sin Ferrari bättre för att prestera optimalt på Nürnburgring i Tyskland. Inte bara sätta sig i bilen trycka full gas och hoppas det går bra. Vissa måste trots sin egen osäkerhet testa banan för att upptäcka att det funkar och därefter våga gasa mer successivt.
Alla har vi olika utgångslägen och givetvis även olika mål med livet. Vissa vill maximera sin Ferrari, vissa vill bara cruisa runt nercabbat och njuta. Vissa är glada bara av att Fiaten startar på morgonen.
Vad tror du att du har för motor? Sköter du din motor och servar din bil tillräckligt ofta? Din riktiga bil ska besiktas regelbundet. Men när besiktade du dig själv?