Det kan tyckas lite väl optimistiskt att se lidande som något bra. Men jag tror att det kan vara en förutsättning för att kunna utvecklas. Att få både skråmor och sår tror jag är en del av livet. Jag menar inte på ett uppgivet och pessimistiskt sätt utan på ett sätt som ger perspektiv och styrka att ta sig igenom.
Vi kan se genom historien att människor utsatts för obeskrivliga påfrestningar av olika slag. Gemensamt för dem som klarat sig igenom är de som hittat mening i sin tillvaro och till och med i lidandet.
Jag är oftast för positiv, det har sina komplikationer det också, men när jag var helt slutkört och utbränd hade jag enorm nytta av det. Jag började succesivt hitta grejer som var bra med detta: jag såg alla lärdomar och insikter jag fick, jag tänkte att jag kunde hjälpa andra att inte göra likadant, jag såg det som ett utmärkt tillfälle att träna mig själv mentalt, jag hade tid att tänka igenom mitt liv och mina prioriteringar.
Jag började helt enkelt vara tacksam över att jag fått erfarenhet av utbrändhet 21 år gammal. Nu har jag många år att dra nytta av alla lärdomar och förändringar som jag gjort, och gör i mitt liv.
Det är helt avgörande för livskvaliteten hur vi ser på lidande och svårigheter. Ser du dig som ett offer? Eller drar du nytta av dina erfarenheter, och gör de förändringar som krävs?
—
Vill du boka en föreläsning? Maila mig på Emanuel@emanuelnilsson.se eller ring 0768 844 827. Eller läs mer under fliken Föreläsning.