Jag har haft bra flyt denna veckan att få igenom min vilja att synas i media för att sprida min verksamhet. Veckans Affärer http://www.va.se/nyheter/2014/12/01/vd-vid-19-utbrand-vid-21/ och Expressen GT: http://www.expressen.se/gt/vdn-emanuel-gick-in-i-vaggen–som-21-aring/
Responsen har varit över förväntan. Mest läst och mest delad på Veckans Affärer. 1658 likes och 195 delningar på Facebook. – Ämnet berör verkligen!
Men när man gör det så ställer man sig också i skottgluggen för tyckare. De flesta är positiva och uppmuntrande, men sen finns det dem som kommer med spydiga kommentarer utan att ha någon som helst insikt i varken problematiken med utbrändhet eller vilka det drabbar. De lyser med så mycket okunnighet och arrogans att det är helt enkelt inte värt min tid att bemöta deras ord.
Jag är van att inte bry mig om vad andra tycker och ser det som en indikation på att jag gör rätt sak ifall jag följer mitt eget hjärta trots att det skapar motstånd. Men jag har reflekterat över detta några dagar. Och min insikt är att jag förstår ännu mer varför man ofta undviker att prata om sin utbrändhet med sin omgivning för att man är rädd att bli kallad mes, eller lat eller mycket värre saker än så.
För det första, man är ingen mes om man kan hantera så mycket smärta så länge så man tillslut kör skiten ur både sin kropp och sitt psyke. Jag säger inte att det är nått att skryta med, men det jag säger är att det är inte definitionen på en mes. Att man sen ägnar all sin energi för att resa sig efter kraschen för att sedan föreläsa om erfarenheten för att hjälpa andra. Berätta om sitt livs största misstag för både företag och i riksmedia för att kunna göra en förändring. – Jag ser inte det mesiga i detta beteende.
Tvärtom är jag stolt över att min utbrändhet har mynnat ut i något positivt för både mig och dem jag föreläser för och de människor jag når. Och att jag orkar göra detta trots att jag vet att jag kommer få motstånd från människor som tycker att jag är en mes, att jag är lat som inte klarade fler år i arbetslivet innan jag kraschade, att jag tillhör den nya lata ungdomen som inte haft obligatoriskt värnplikt osv…bla bla bla…
Jag är kanske en mes, men isåfall trivs jag mer med det; där jag har begränsningar, där jag inte alltid är bäst, inte har alla svar, eller orkar vad som helst längre. Jag är hellre den jag är idag med alla de insikter, erfarenheter och lärdomar jag fått än den ”icke mesiga” jag var innan jag kraschade.
Jag njuter mer av livet än någonsin förr och då får människor kalla mig vad dom vill!
Vill du boka en föreläsning? Hör av dig! 0768 844 827 eller maila Emanuel@emanuelnilsson.se
Comments 2
Du är en inspiration! Det kommer alltid att finnas folk som känner att de måste trycka ner andra, men då vet man ju också att det är dem felet ligger hos. Håll huvudet högt!
Tack Karolina! Jag håller med dig! Ha det fint!
Mvh Emanuel