Jag började med en grej som ger mig enormt mycket energi. Det innebär att man sitter på en stol exempelvis, blundar och försöker att bara fokusera på andningen. Med djupa andetag. Ett ord för detta är meditation, kommer från latinets ”meditare” och betyder inget märkligare än att föras mot mitten eller mot centrum. Alltså man blir mer närvarande i stunden. Och målet med det här är att stilla och lugna tankarna och kunna slappna av mentalt en stund. Det kan räcka med några minuter för att känna sig lugnare, så det är extra effektivt om man har ont om tid.
Sen när man gör detta ska man försöka andas med näsan så mycket som möjligt, det kan man egentligen alltid tänka på. För den luften vi andas in genom näsan, den förbereds för lungorna, den värms upp, den fuktas och bakterier dödas av kväveoxider som vi har i näsan som även har till uppgift att vidga luftrören. Och andas vi med näsan är det lättare att behålla luften inom oss, för det är inte hälsosamt att andas ut för mycket koldioxid heller för det kan leda till ex stelhet, magproblem och huvudvärk. Näsandningen frisätter hormonet oxytocin som gör oss lugna och harmoniska. Allt som allt bidrar näsandningen till mindre stress, bättre koncentration, bättre sömn, bättre uthållighet.
Men om vi andas med munnen är luften kall och torr och fylld med bakterier och andningen blir ineffektivare och vi tappar onödigt mycket vatten och värme. Jag såg en löpare i en tidning som sprang något lopp med silvertejp för munnen för att poängtera vikten av näsandning.
Vi har i all stress slutat näsandas. Vi skulle kunna må mycket bättre om vi började med det igen.